Barn som slåss oprovocerat

Det finns inget recept som passar alla barn. En del befinner sig i en social situation som behöver åtgärdas omedelbart, med föräldrar som inte förmår att ta hand om sitt barn på grund av att de själva mår dåligt. För andra barn finns en samsjuklighet som bör, och kan, behandlas med god effekt. De explosiva barnen beskrivs ofta som trotsiga, manipulativa och uppmärksamhetskrävande. Men det handlar inte om det.

Barn beter sig bra om de kan, säger Ross Greene, psykolog och forskare vid Harvard Medical School.

Lösningen på problemet ( som kräver massor av uppmärksamhet!) ligger i att förstå vad barnet som slåss och biter behöver – men inte förmår uttrycka – och ge honom stöd i att uppnå det, på andra sätt, utan att slåss eller bitas. Ett barn som slåss och bits är inte ett elakt eller korkat barn. Dessutom förstår jag att er pojke har bytt förskolegrupp, vilket är en stor påfrestning för ett barn som redan har det jobbigt.

Vad jag menar med det är att även om dina barn bråkar mer än vad som är vanligt, så kanske det är en helt naturlig reaktion för just dem - i sin livssituation. Vi har också ett barn som slåss eller iaf ger igen för man måste se till skillnaden, att ge igen och att hoppa på någon oprovocerat är två olika saker. Barn föds utan att veta någonting om vår komplexa värld. De måste lära sig att fönster kan gå sönder, att många inte tycker om att få smulor i sängen, och att trafikerade vägar är farliga. Som föräldrar måste vi ge barnen den information som de behöver för att leva säkert och gott i vårt samhälle.

Denna gången var det vår grannes barn (samma barn som han nöp igår här hemma) och det känns lite jobbigt för man träffar ju detta barnets föräldrar varje dag och barnet ifråga kan prata så han berättade för sina föräldrar att det var Ludwig som gjort det.

En ung kille slår – helt oprovocerat – en okänd man rakt i ansiktet tills han faller ihop på tunnelbanan. Några andra personer står i ring runt två unga killar som slåss i skolkorridoren, samtidigt skriker en lärare ”vad är det som händer? Allt filmas och läggs sedan ut på stängda konton på Instagram. Idag tänkte jag skriva några ord om barn som bits och slåss , fastän jag är väldigt skeptisk till att det har något med autism att göra.

Visst finns det barn med autism som är utåtagerande, precis som neurotypiska barn. Du har bara ett barn som ännu inte riktigt har mognat tillräckligt för att ibland kunna avstå från att bete sig våldsamt, och en skola som spontant skulle ha svarat A här ovan. Nånstans före femtonårsåldern brukar även barn som ditt ha mognat tillräckligt för att inte längre ta till våld oprovocerat.

Slåss helt oprovocerat – lägger upp på sociala medier. Ungdomarna filmar misshandeln. Iréne möttes av kaos på SÖS: Var som en krigszon.

Din son låter som ett kraftfullt barn som vill mycket. Kanske var det också så den som gav dig förklaringen om att han ”känslomässigt misstolkar” menade – att han har starka känslor som också tar sig starka uttryck. Och just på grund av de starka känslorna så kanske uttrycken inte alltid blir rätt. Jag har en son på år som slåss.

Han slår andra barn helt oprovocerat och även mej. När det gäller så pass grova brott som detta så känns det ibland som att åldern inte borde vara relevant för straffet överhuvudtaget. Oavsett ålder, om man helt oprovocerat slår ner och misshandlar en fullkomligt oskyldig människa så tycker jag att man är gammal nog att straffas för det.

Jag vet inte vad jag ska göra. Varje gång din son slåss eller är elak mot andra barn måste du snabbt avbryta det.

Resonera och diskutera, då? Ett vanligt misstag är att diskussionen sker för nära konflikten. Om känslorna svallar är barnet sällan mottagligt för diskussion. Det upplevs i värsta fall bara som mer skäll och förmaningar.

De får mer självkontroll. Men även äldre barn kan reagera som yngre barn ibland. Men när alla har lugnat ner sig brukar det gå att prata om det som hände på ett annorlunda sätt, på ett mer komplicerat sätt. Ni behöver söka hjälp och stöd om utbrotten fortsätter, om barnet till exempel slåss eller spottar.

Här är också samarbetet med föräldrar centralt då de kan tala med barnen om vad som kommer att hända och förbereda dem dag för dag. Ibland kan problem med barn i förskolan i själva verket bottna i personalens egna erfarenheter och reaktioner.