På samma sätt säger buddhismen att det inte finns någon bestående själ eller jag om alla skandhas separeras. Däremot menar inte buddhismen att det inte finns någon kontinuitet mellan liv. Buddhismen menar att detta liv och dess karma utgör en orsak till ett nytt liv.
Som vi här ovan har nämnt kan det uråldriga sanskrit-ordet atman översättas i flera olika betydelser, och ingen av dem är identiskt med själsbegreppet i kristendomen och de andra monoteistiska religionerna. Det är därför en grov förenkling att säga att buddhismen förnekar existensen av en själ. Buddhismen förnekar att det finns någon bestående, oföränderlig faktor som förenar och upprätthåller på varandra följande eller motstridiga tendenser i personligheten. Den förnekar också att det finns en substans som kan existera avskild från kroppen och som skulle vara odödlig och utgöra kärnan till en ny existens (i en form som liknar eller avviker från den kända). Varje människa har helt enkelt en gudomlig själv , atman , som hela tiden vandrar från liv till liv och bosätter sig i den kropp den blir tilldelad.
Denna atman menar hinuerna är det ända som är bestående av allting i livet. Det är när du ska födas om på nytt som karman spelar roll. Buddhismen brukar ibland beskrivas som läran om anatta, som helt enkelt betyder ”inget själv”. Den buddhistiska läran om anatta (sanskrit: anatman) tolkas också ibland tyvärr i termer som att den står för förgörelse och självförnekande.
Vill du få tillgång till hela artikeln? Buddhismen har därför mycket gemensamt med hinduismen, däribland tron på karma och återfödelse. Buddha förkastade dock de hinduiska ritualerna och kastväsendet.
Det var först efter Buddhas död som buddhismen blev en självständig religion. En annan likhet mellan hinduismen och buddhismen är att det ständiga förloppet av återfödelse (samsara) betraktas som något plågsamt som man bör befria sig från. I modern tid har tanken på reinkarnation även fått spridning i västvärlden i samband med intresset för nyreligiösa rörelser och New Age.
Här skiljer sig buddhismen också markant från hinduismen, som räknade med atman , jaget eller själen, i människan. Det var denna själ som under livet samlade på sig karma, gärningar och dessa avgjorde hur man skulle få det i nästa liv. Om man har levt ett gott liv och samlat god karma får man en bra återfödelse. Mahayana- buddhismen finns framför allt i Japan, men även i Korea, Kina och Mongoliet. Buddha uppfattas som en frälsare och dyrkas som en gud.
Bodhisattvor är människor som skjuter upp sitt buddha-blivande och inträdet i Nirvana för att hjälpa andra människor både i det dagliga livet och till att nå frälsning. Allt levande innehåller en del av Brahman inom sig. Den kan också beskrivas som en livsgnista eller själ. Genomträngt av Atman står det fast rotat och suger sin näring. Men om Atman drar sig bort från en gren, vissnar den.
Om Atman drar sig bort från hela trädet, vissnar det. Likaså dör kroppen, när Atman lämnar den - men Atman dör aldrig. Allt har sin grund i Atman -Brahman. Den är sanningen, det fina innersta Väsendet i allt. Läran om att det inte finns någon själ, speciellt inte en som är evig, odödlig och oföränderlig.
Karmalagen enligt buddhismen handlar om handlingarnas betydelse samt dess konsekvenser för en människas moraliska ”konto” och möjlighet till att frälsas från återfödelse. Enligt Theravada- buddhismen (och andra buddhistiska riktningar) existerar inget bestående jag eller en själ eller något annat som skulle kunna vara vår upplevda identitet. I Theravada-traditionens språkbruk kallas detta för anatta. Buddhismen tänker sig att nirvana är som en frånvaro från allt som är känt, en sorts förintelse.
En populär uppfattning av Nirvana är att ordet anspelar på en lampas slocknande, där lampan betecknar den trefaldiga elden: passionen, ondskan och dumheten. I hinduisme er frelse eller frigørelse (moksha) det samme som, at atman bliver ét med verdensaltet, brahman. Det sker ve at man erkender, at mennesket dybest set er identisk med det altigennemtrængende livsprincip, brahman.
I buddhismen opnås nirvana, når atman bliver opløst. Det finns en hel del likheter mellan buddhismen och hinduismen, men också en del skillnader. Jag tänkte börja med att ta upp likheterna.
Inom hinduismen kallas ens innersta ande för Atman , som återföds i en annan kropp efter att man dör. Optræder både i hinduismen og i buddhismen og betyder, at der ikke er nogen permanent individuel sjæl eller substans til stede. Står i hinduisme i modsætning til troen på atman.
I den buddhistiske lære er det et grundlæggende begreb, idet det henviser til, at alt, selv det man tror konstituerer personligheden, er ikke-eksisterende.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.