Ekosystem med hög resiliens

Biologisk resiliens innebär att om en art utrotas kan dess utrymme i ekosystemet övertas av en annan art med liknande funktion. En minskad biologisk resiliens kan leda till en plötslig och oväntad ekologisk kollaps - en liten förändring i ett känsligt system kan vara tillräckligt för att nå bortom systemets tröskelnivå. Biologisk mångfald är en förutsättning för mer än hälften av alla ekosystemtjänster. En större variation av arter ger en högre resiliens – motståndskraft mot störningar som till exempel klimatförändringar. Illustration: Altefur Development Ekosystemen är vår basresurs.

Vi människor är beroende av naturen. Ett ekosystem med hög resiliens är inte lika känsligt för förändringar. Mångfalden gör att det inte gör så mycket om en art försvinner, det finns en annan art som kan göra samma jobb i ekosystemet. I ett ekosystem pratar man också om nyckelroller. Det sker tack vare att lokala utdöenden av arter i grönområden med hög konnektivitet kan kompenseras av inflödet av arter från omgivningen.

Mänskligt orsakad fragmentering av ekosystem , genom till exempel vägar eller dammar, skapar minskad konnektivitet och kan ha en negativ effekt på en populations livskraft, särskilt bland stora däggdjurspopulationer. Resilienta ekosystem kan bidra ytterligare, både till anpassning och minskade utsläpp. Avskogning står för ungefär procent av utsläppen och att minska den kan vara ett kostnadseffektivt sätt att minska koldioxidutsläppen, om man gör det i samspel med människor som lever av skogen. För ett ekosystem , såsom en skog, kan detta innebära att klara av stormar, bränder och föroreningar, medan det för ett samhälle kan innebära en förmåga att hantera händelser som politisk oro och naturkatastrofer på ett sätt som är långsiktigt hållbart.

Minskad resiliens kan däremot leda till oönskade förändringar i ett system. Oberoende av hur vi ser på egenskapen resiliens förutsätter det att det som ska vara resilient (ett samhälle, ett ekosystem , en person) utsätts för någon form av påfrestning. Resiliens kan användas för att bedöma vad olika utsläpp kan få för följder.

Vet man att ett ekosystem har hög resiliens kan man anta att det kommer att återgå till ungefär vad det var när utsläppet försvinner. Har systemet låg resiliens är det troligt att ekosystemet kommer att vara förändrat i grunden för all tid framåt. Begreppet är beskrivande: ju högre resiliens , desto större påfrestningar tål ekosystemet. När påfrestningen blir alltför stor når systemet en ”tipping point”, eller tröskeleffekt, och övergår i ett annat tillstån med andra karakteristika. Resiliens är inte bara ett begrepp, utan också en del av ett större synsätt på världen och de naturresurser vi förvaltar.

Med andra ord: Hur mycket blåst klarar bambuplantan innan den går av? Det hela kan verka snårigt, tekniskt och ointressant för en utomstående, men vad som sker innebär ett enormt skifte – en revolution – i hur vetenskapen förstår ekosystem. Ekosystem består dels av en levande del dels det icke levande som finns inom det avgränsade området.

Ekosystemets levande delar är uppbyggda i tre nivåer, ett samhälle vari det finns flera populationer av olika sorters växt- och djurarter där varje art är en individ som gör så att ekosystemet fungerar. En hög biologisk mångfald säkerställer ekosystemens förmåga att anpassa sig till förändringar och ökar sannolikheten att det finns arter som kan bidra till ekosystemtjänster vid tillfälliga störningar. Hög biologisk mångfald ökar systemets återhämtningsförmåga, den så kallade resiliensen. I takt med klimatförändringen blir ekosystemen mer sårbara, och deras långsiktiga ”anpassningsförmåga” minskar kraftigt, främst för att mellan och procent av alla arter riskerar att utrotas om den globala medeltempe-raturen stiger med till grader.

Denna konflikt kan nu sägas vara i stort sett uppklarad i och med att man har preciserat betydelsen av begreppet stabilitet. Fyra utmärkande landskapstyper med olika karak-tärer och värden kan urskiljas i landskapet i form av Slätten, Romeleåsen, Vombsänkan och Backlandskapet. De största områdena med höga naturvärden återfinns i de östra kommundelarna med bland annat Vombsänkan och Sjö- och åslandskapet vid Romeleåsen.

Ledarutveckling från Protea Leadership stärker ledare på många olika plan. Individens resiliens ökar, förmågan att hantera förändringar och påfrestningar, både praktiska och psykologiska och förmågan att hela tiden förnya sig. Individer med hög resiliens bildar organisationer med hög uthållighet. Genetisk mångfald är betydelsefull för att upprätthålla livskraftiga populationer av arter och för att säkra resiliens i ekosystemen , särskilt vid fluktuationer i klimatet. Det finns därför ett behov av att öka kunskapen om den genetiska mångfalden.

Arbetet med biologisk mångfald måste vid behov kunna riktas mot enskilda arter. Denna snabba återhämtning tros regleras av positiva emotioner som personer med hög resilience har med sig in i situationen, i form av strategier, erfarenheter m. Resilienta individer upplever fler positiva emotioner än mindre resilienta personer, både vid tveksamheter och i respons till stressfulla omständigheter.